Alex

Underbara, goa, rara lilla Alex! Vad tom världen är utan dig, du är saknad av oss alla. Jag förstår inte varför du var tvungen att tas ifrån oss, det är så orättvist!

Ibland slår sorgen och saknaden mig med en sådan kraft att jag bara går runt planlöst, utan nånstanns att ta vägen. Vill inte kännas av smärtan, tårarna och skriken inombords. Jag vill inte släppa in att han inte kommer fråga om han kan få rida på Pyret igen. Eller få brottas med honom. Eller få skälla på honom när han gav Nalle mat. Eller få höra honom prata om sina kompisar i klassen. Eller få höra Stefan ropa ALEX högt över hela gården, när Alex gått med nån annan och hjälpt till.

(B)logg out.